Den argumentation som förs är att kärnkraften är en lösning på det klimathot som uppdagats under de senaste åren. När den svenska befolkningen blir varse om de risker som miljöproblemen medför (vilket ju är väldigt ovisst) förutsätter Lundin, Lindqvist och Troeng tillsammans med politiker och företagsledare att svenskarna vill ha kärnkraft. I brist på annat. I brist på fokusering på hållbar utveckling. Att svenskarna nu åter börjar överväga att ta kärnkraften till sig beror det inte på att tekniken är den bästa lösningen. Den presenteras som en lösning som är tillräckligt bra. Det håller inte. Det är en sådan inställning som har gjort att vi miljömässigt (och radioaktivt) står där vi står idag. Kärnkraften blir en nödlösning utan dess like. Det är en kuliss. Genom att lyfta fram kärnkraften som en lösning på miljöproblemen ifrånskjuter sig politiker, forskare, företagsledare och Miljövänner för Kärnkraft ansvaret om själva miljöproblemen och klimathotet. Istället bör vi ta ansvar och försöka omdana och förändra våra levnadsmönster.
Lundin, Lindqvist och Troeng hänvisar till olyckorna i Harrisburg och Tjernobyl när de gör kärnkraften till en martyr drabbad av lobbyism och missriktad kritik. Men framgångsrik fastslog Charles Perrow 1984 i den banbrytande teknikteoretiska boken "Normal accidents" något som vi senare har fått bekräftat, nämligen att det i den här typen av större komplexa system inte går att förhindra olyckor. Perrow undersökte katastrofpotentialen hos en mängd olika tekniker genom att tittat på både risken för komponentfelsolyckor och systemolyckor i förhållande till kostnaden för alternativ. Här fastslogs då Perrow att kärnkraft och atomvapen är teknik som har enorma risker och där det redan finns bra substitut. Vi har lärt oss att i ickelinjära system såsom kärnkraft kommer det att alltid att ske små incidenter. Det skedde bara för något år sedan på Forsmark. När dessa sker på olika ställen kan en kombination alltid kunna komma att leda till en katastrof. Ett bra exempel är hur Forskmark tog bort ett säkerhetssystem som kan förhindra härsmälta vid ett reaktorhaveri då det var för för dyrt att underhålla!
Vissa menar att kärnkraften skulle ha blivit säker, men det har börjat skapa en attityd där säkerheten inte sätts i högsätet. För oss som har följt senaste årets tidningsrubriker om Forsmark har vi dagligen fått läsa om; reaktorstopp, säkerhetsproblem, läckage, berusade reparatörer, vd-avgångar, bombhot och risk för härdsmälta. Sam Wallentin före detta operatör på Forsmark är orolig över kulturen som beskrivs i tidningarna och och kan erkänner för en av Sveriges större tidningar att "det finns en kultur att ta några rejäla järn".
Ett annat argument som Lundin, Lindqvist och Troeng använder som påvisar avsaknaden av reella argument är att den svenska kärnkraften har en lång teknisk historia bakom sig. Detta faktum berättigar inte dess företeelse. På samma sätt som varvs- och fordonsindustri en gång i tiden sågs som det svenska näringslivets stöttepelare och ändå avvecklades (håller på att avvecklas) till förmån för andra tekniker. Att kärnkraften har funnits och kommit att bli en vital del av den svenska energiinfrastukturen gör den inte till ett mindre problem.
Medlemmarna i Miljövänner för Kärnkraft skriver att den allt mer aktuella frågan om elbilsanvändning torde rättfärdiga användandet och utbyggnaden av kärnkraften. Vi kan ju lika gärna utveckla bilar som drivs på kärnkraft direkt.
Att kärnkraft var farligt igår men är mindre farlig idag samt kommer vara ofarligt i framtiden är ett tvetydigt resonemang. Det är sant at kärnkraften har blivit mer säker över tid men att sätta sin tillit till att den kommer vara helt säker om 50 år tar bort fokus från de problem som faktiskt finns idag. Kapaciteten från vindkraftverk har tjugofaldigats på några år och det finns ingen som talar för att gröna energikällor i framtiden inte kan ersätta kärnkraft, eller att de inte kan det idag. Men att utgå från att de inte kan ersätta kärnkraft samt att kärnkraften kanske bli säkrare i framtiden är ett farligt spel som inte tar hänsyn till de risker som faktiskt finns med kärnkraft. Dagens kärnkraftverk producerar dödligt avfall som inte bara är farligt för oss utan för kommande generationer. Ännu idag har inget land löst problematiken att under 100 000 år lagra detta dödliga avfall på ett säkert sätt.
Kärnkraft står idag för ca 6 % av världens energiförbrukning. Låt oss istället ponera att vi ersatte alla fossila bränslen med kärnkraft så skulle världens lättillgängliga uranreserver ta slut på mindre än fyra år. Det är även lätt att glömma att uranbrytning är en direkt miljöförstörande verksamhet som innebär stora risker för både arbetare och närliggande människor och inte minst naturen. Risken för olyckor skulle öka avsevärt och mängden dödligt avfall, som fortfarande inte skulle ha någor förvarm skulle explodera. Det är även lätt att glömma att kärnkraft är det första steget till att utveckla kärnvapen. Större spridning av kärnkraft skulle öka risken för fler kärnvapenstater. Då avfallet skulle öka i världen, inte minst i mindre demokratiserade stater, skulle möjligheten till att göra smutsiga bomber vara väldigt stor. Dessutom skulle riktiga miljövänliga alternativ aldrig få en chans att täcka energibehovet i världen. Kärnkraft är idag inte "tryggt, säkert och klimatvänligt"!
I Norden går hela kärnkraftsproduktionen åt till att värma upp vatten och byggnader. Det är ett oerhört slöseri. Vatten och hus kan man värma upp mycket effektivare än så. Går vi över till andra uppvärmningssystem som solpaneler, pelletspannor, bergvärme och värmepumpar, blir kärnkraften helt överflödig. Att det dessutom finns nästintill oändliga möjligheter att minska energiförbrukningen inom industrin och fordonssektorn gör att det inte finns några argument som kan rättfärdiga en utbyggnad av kärnkraften, det är att göra det lätt för sig snarare än att göra det lite arbetsammare men rätta alternativet.
Anders Dahlberg, Förbundsordförande, Grönungdom Industrigymnasiet Fyllinge
Sam Wallentin, f d operatör Forsmarks kärnkraftverk AB
Juha Andersson, Institutionen för teoretisk fysik, Ångströmslaboratoriet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar