Risk- och vattenfyllda dalar

Två studier som kommenterats av NY Times och dess Dot Earth Blog menar att urbaniseringens framfart världen över kan komma att orsaka enorm skada i framtiden. Många av de mångmiljonstäder som växer fram i många delar av (den fattiga) världen är utsatta för stora risker i termer av naturkatastrofer. Storstäderna håller på att bli Disaster Hot Spots, när många människor riskerar att drabbas av jordbävningar, tsumanis, jordskred och extrem torka (och sjukdomar?). Här finns framtidens verkliga problem. Hur ska västvärlden med gott samvete kunna fortsätta i utvecklas på andra sidan när allt fler (kanske helt ovetandes) utsätts för risker som kan bli ödesdigra?

Hur ska vi administrera framtidens liv, flöden och RISKER?

Företagsamma bakterier

De två stora dagstidningarna, SvD och DN, har under början av veckan startar artikelserier om resistenta bakterier. De är enligt en mängd forskare ett stort hot mot den svenska sjukvården, samtidigt som Sverige internationellt sätt håller sig väl.

Det visar sig att flera läkare, som många andra specialister struntar i risker som faktiskt går att göra någonting åt. Antibiotika används till exempel alldeles för flitigt och sjukhusen är alldeles för smutsiga. Även om många människor alltför ofta glider mot det hypokondriska hållet borde läkarna inte ta den enkla genvägen. Allt kan inte lösas med uppfunna medel och tekniker. Det finns andra sätt. Jag hoppas att framtidens sjukvård och läkare arbetar mer proaktivt, istället för reaktivt.

Tomatodlingar farligare än terroristodlingar

I artikeln "mat oroar mer än terror" som publicerades på DN.se under söndagen intervjuas flertalet riskforskare om hur svenskar hanterar risker. Det framgår som titeln antyder att genmodifierad mat anses vara en större riskf ör Sverige än terrorhot. Genmodifierad mat anses till och med farligare än alkoholism och epidemier, samtidigt som det inte uttryckligen har dödat en ända.

Den genmodifierade maten känns tydligen okontrollerbar, till skillnad från alkohol- och tobakskador. Samtidigt visar studien, som hänvisas till i artikeln, att människor ser andra som mer utsatta än sig själva.


Andra intressanta aspekter som nämns är till exempel att människoliv värderas olika mycket i olika avseenden. Till exempel satsas inte mycket på att minska tobaksrökningen samtidigt motsvarande summa som satsas på brottsförebyggande åtgärder skulle rädda fler liv vid antitobaksutbildning.

Miljöbilens dilemma

På den politiska bloggportalen Newsmill skriver Jonas Paulsson från klimatgruppen Klimax att det inte finns några miljöbilar (Det finns inga "miljöbilar" 2009-05-20). Han menar att begreppet miljöbilar är något helt annat än vad allmänheten verkar tro. Det har kommit att bli en skenlösning på dagens konsumtionssamhälle och allt resande som detta medför.

Miljöbilen är en slags reflexiv åtgärd som på ett innovativt sätt ska lösa/lindra problemen med de värdsliga koldioxidutsläppen. Paulsson nämner ett viktigt problem. Problemet enligt honom är inte koldioxidutsläppen i sig, utan vad de orsakas av - bilismen. Istället för att i grund och botten förändra levnadsvanor och kommunikationsmönster blir varje ny lagstiftning och lösning en smörjning av det rådande systemet - som ju många forskare verkar vara ense om påverkar miljön på ett negativt sätt. På något sätt är miljöbilen bilismens Valium. Den lindrar problemet - överflödet, följdverkningarna och uppfattningen om tillvaron - men åtgärdar det inte.

Samtidigt som Paulsson till viss del har rätt är infrastrukturen en fundamental stöttepelare för hela mänskligheten. Att radikalt förändra ett sådant skelett måste ske succesivt och med mycket eftertanke. Någon kommentar på artikeln var t.ex. att höjda skatter på flera sätt skulle kunna leda till en minskning av beroende av bilen (och miljöbilen).

Det finns alltså en risk att vi ägnar för mycket tid på att justera vår omgivning med ny teknik, såsom miljöbilen, istället för att försöka begrunda våra levnadsvanor. Det krävs ett paradigmskifte i hur vi ser på vär utveckling. Men självklart med några årtiondes byråkrati och överläggningar.

Kärnkraften som kulissartad nödlösning

Kärnkraften är lösningen på dagens och framtidens klimatproblem. Det skriver Jonas Lundin, Mattias Lindqvist och Ulf Troeng, medlemmar i Miljövänner För Kärnkraft. Med nya tekniker kan de problem som idag kopplas till kärnkraften i princip byggas bort och allmänhetens säkerhet (och företagarnas inkomst) kan garanteras. Historien upprepar sig, igen. Upphovsmän, förespråkare och de kortsiktiga vinnarna lägger alltför stor tro på sin den egna kraften och vad som kan åstadkommas med hjälp av teknik. Men vi menar att framtiden är alldeles för oviss för att sägas bli fullständigt säker. Sverige borde snarare avveckla den befintliga kärnkraften och samtidigt satsa på andra energiformer.

Den argumentation som förs är att kärnkraften är en lösning på det klimathot som uppdagats under de senaste åren. När den svenska befolkningen blir varse om de risker som miljöproblemen medför (vilket ju är väldigt ovisst) förutsätter Lundin, Lindqvist och Troeng tillsammans med politiker och företagsledare att svenskarna vill ha kärnkraft. I brist på annat. I brist på fokusering på hållbar utveckling. Att svenskarna nu åter börjar överväga att ta kärnkraften till sig beror det inte på att tekniken är den bästa lösningen. Den presenteras som en lösning som är tillräckligt bra. Det håller inte. Det är en sådan inställning som har gjort att vi miljömässigt (och radioaktivt) står där vi står idag. Kärnkraften blir en nödlösning utan dess like. Det är en kuliss. Genom att lyfta fram kärnkraften som en lösning på miljöproblemen ifrånskjuter sig politiker, forskare, företagsledare och Miljövänner för Kärnkraft ansvaret om själva miljöproblemen och klimathotet. Istället bör vi ta ansvar och försöka omdana och förändra våra levnadsmönster.

Lundin, Lindqvist och Troeng hänvisar till olyckorna i Harrisburg och Tjernobyl när de gör kärnkraften till en martyr drabbad av lobbyism och missriktad kritik. Men framgångsrik fastslog Charles Perrow 1984 i den banbrytande teknikteoretiska boken "Normal accidents" något som vi senare har fått bekräftat, nämligen att det i den här typen av större komplexa system inte går att förhindra olyckor. Perrow undersökte katastrofpotentialen hos en mängd olika tekniker genom att tittat på både risken för komponentfelsolyckor och systemolyckor i förhållande till kostnaden för alternativ. Här fastslogs då Perrow att kärnkraft och atomvapen är teknik som har enorma risker och där det redan finns bra substitut. Vi har lärt oss att i ickelinjära system såsom kärnkraft kommer det att alltid att ske små incidenter. Det skedde bara för något år sedan på Forsmark. När dessa sker på olika ställen kan en kombination alltid kunna komma att leda till en katastrof. Ett bra exempel är hur Forskmark tog bort ett säkerhetssystem som kan förhindra härsmälta vid ett reaktorhaveri då det var för för dyrt att underhålla!

Vissa menar att kärnkraften skulle ha blivit säker, men det har börjat skapa en attityd där säkerheten inte sätts i högsätet. För oss som har följt senaste årets tidningsrubriker om Forsmark har vi dagligen fått läsa om; reaktorstopp, säkerhetsproblem, läckage, berusade reparatörer, vd-avgångar, bombhot och risk för härdsmälta. Sam Wallentin före detta operatör på Forsmark är orolig över kulturen som beskrivs i tidningarna och och kan erkänner för en av Sveriges större tidningar att "det finns en kultur att ta några rejäla järn".

Ett annat argument som Lundin, Lindqvist och Troeng använder som påvisar avsaknaden av reella argument är att den svenska kärnkraften har en lång teknisk historia bakom sig. Detta faktum berättigar inte dess företeelse. På samma sätt som varvs- och fordonsindustri en gång i tiden sågs som det svenska näringslivets stöttepelare och ändå avvecklades (håller på att avvecklas) till förmån för andra tekniker. Att kärnkraften har funnits och kommit att bli en vital del av den svenska energiinfrastukturen gör den inte till ett mindre problem.

Medlemmarna i Miljövänner för Kärnkraft skriver att den allt mer aktuella frågan om elbilsanvändning torde rättfärdiga användandet och utbyggnaden av kärnkraften. Vi kan ju lika gärna utveckla bilar som drivs på kärnkraft direkt.

Att kärnkraft var farligt igår men är mindre farlig idag samt kommer vara ofarligt i framtiden är ett tvetydigt resonemang. Det är sant at kärnkraften har blivit mer säker över tid men att sätta sin tillit till att den kommer vara helt säker om 50 år tar bort fokus från de problem som faktiskt finns idag. Kapaciteten från vindkraftverk har tjugofaldigats på några år och det finns ingen som talar för att gröna energikällor i framtiden inte kan ersätta kärnkraft, eller att de inte kan det idag. Men att utgå från att de inte kan ersätta kärnkraft samt att kärnkraften kanske bli säkrare i framtiden är ett farligt spel som inte tar hänsyn till de risker som faktiskt finns med kärnkraft. Dagens kärnkraftverk producerar dödligt avfall som inte bara är farligt för oss utan för kommande generationer. Ännu idag har inget land löst problematiken att under 100 000 år lagra detta dödliga avfall på ett säkert sätt.

Kärnkraft står idag för ca 6 % av världens energiförbrukning. Låt oss istället ponera att vi ersatte alla fossila bränslen med kärnkraft så skulle världens lättillgängliga uranreserver ta slut på mindre än fyra år. Det är även lätt att glömma att uranbrytning är en direkt miljöförstörande verksamhet som innebär stora risker för både arbetare och närliggande människor och inte minst naturen. Risken för olyckor skulle öka avsevärt och mängden dödligt avfall, som fortfarande inte skulle ha någor förvarm skulle explodera. Det är även lätt att glömma att kärnkraft är det första steget till att utveckla kärnvapen. Större spridning av kärnkraft skulle öka risken för fler kärnvapenstater. Då avfallet skulle öka i världen, inte minst i mindre demokratiserade stater, skulle möjligheten till att göra smutsiga bomber vara väldigt stor. Dessutom skulle riktiga miljövänliga alternativ aldrig få en chans att täcka energibehovet i världen. Kärnkraft är idag inte "tryggt, säkert och klimatvänligt"!

I Norden går hela kärnkraftsproduktionen åt till att värma upp vatten och byggnader. Det är ett oerhört slöseri. Vatten och hus kan man värma upp mycket effektivare än så. Går vi över till andra uppvärmningssystem som solpaneler, pelletspannor, bergvärme och värmepumpar, blir kärnkraften helt överflödig. Att det dessutom finns nästintill oändliga möjligheter att minska energiförbrukningen inom industrin och fordonssektorn gör att det inte finns några argument som kan rättfärdiga en utbyggnad av kärnkraften, det är att göra det lätt för sig snarare än att göra det lite arbetsammare men rätta alternativet.

Anders Dahlberg, Förbundsordförande, Grönungdom Industrigymnasiet Fyllinge

Sam Wallentin, f d operatör Forsmarks kärnkraftverk AB

Juha Andersson, Institutionen för teoretisk fysik, Ångströmslaboratoriet

Hobbydoktorn och vägvisare

Fredagen den 15 maj publicerade Aftonbladets Kropp & Hälsa-redaktion en artikeln om hur svettningar kan vara ett tecken på allvarliga sjukdomar (http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article5151710.ab). Så här strax efter hysterin om svininfluensan passar det utmärkt att som auktoritet i informationsrummet framkalla mer oro. Som vanligt när det gäller potentiella risker gäller det ju att vara först med att slå larm! Den publicerande instansen, i det här fallet, har ju med tiden gjort sig känd som en av alarmismens största yrkare. När man har det i åtanke, blir innehållet i artikeln snabbt mindre trovärdigt. När man sedan tar sig igenom innehållet handlar det om symptom som återfinns i princip samtliga läkemedelsförteckningar på FASS.se! Artikeln, eller boken, som hänsivas till är samtidigt skriven av en kriminaltekniker, medlem av en kår som ju vanligtvis hör till de som figurerar i program som Doctors.

Nog om artikelns tillsynes uppenbara ifyllnadsfunktion och brist på kritiskt innehåll. Det verkar som om kommentarerna till artikeln liksom svarande bloggosfär totalt negligerar eller förlöjligar innehållet. Precis som jag just gjorde. Detta är ett gott tecken, då jag tänker mig att ingen som läser artikeln kan ta den på allvar. Vi får för övrigt hoppas att journalisten komponerade den över ett glas vin och med en känsla av sarkasm. Men vad som tillsynes kan vara en oskyldig enkel artikel om saker som vem som helst brukar höra på företagshälsan eller hos skolsköterskan, skulle kunna vara en del av något mycket större. Med detta menar jag inte att själva innehållet i artikeln skulle vara något som "kan leda" en ny svensk Folksjukdom, utan hur den kan tolkas och användas av andra.

Utan att bli högfärdig vill jag påstå att några artikelns läsare inte ser den som ett sarkastiskt fredagsskämt. På samma sida som jag läser artikeln ser jag reklam och andra rubriker om viktminskning, pollen, mat och allt möjligt. Alltså, på samma sidan som Aftonbladet presenterar en möjlig orsak till hälsoproblem bidrar de till att fördjupa samma målgrupps psykproblem. Lite mixed messages! Inte konstigt att folk blir stressade och kliar sig i ögonen (det är ju så mycket skräp som man blir tokig!!).

Jag tänker mig att någon av de 300-nånting riksdagsledamöterna snappar upp detta. Det får gärna vara någon med goda vänner inom hälsoverksamhet. Genast är det dags att alla barn i skolan ska testas för öronvaxmängd. Folkhälsan är tillsynes Sveriges största problem. Risken är inte att folk blir sjuka utan att andra än de som har något att säga får en alltför stor inverkan på vår begreppsapparat och vårt synssätt. Inte nog med att samtliga symptom i artikeln känns något som var man drabbas av, utan de är samtidigt problem som har lösts av något större läkemedelsföretag. Jag tänker mig superbra deodorant, ögondropp, vitamin- och mineraltillskott eller någon speciellt klädesplagg. Det är klart att alla dessa nya innovationer fyller ett syfte, men de är samtidigt ett svar på vårt levnadssätt.

Allmänbildningen är förvisso viktig, men jag tycker inte att kvällspressen skall ta det ansvaret. Även om Aftonbladet är Sveriges största Internetportal och kan slänga sig med artiklar som saknar reellt innehåll tycker jag att de ska vara försiktiga då de alltför ofta sätter sig i en farlig maktposition. Skriv ordentligt och tänk mindre på risker som ni inte förstår er på! Inte för att jag gör det, men....